Det blommar

Vill bara säga att vid min entré blommar en pensé. Ingen köpt, utan en som självsått sig. Trots snö och frost står den där och blommar jättefint. Vilken kämpe! Och vad häftigt det är med vårblommor i november. Wow, liksom.

Redan i vinterdvala

Ehm, just det. Trädgården var det. Och trädgårdsbloggen. Båda lika sorgligt försummade sen hösten började göra sig påmind.

Borde grävt upp dahliaknölen och lagt den på vinterförvaring på nåt fiffigt och bra sätt.
Borde antagligen gjort samma med kalla-knölen som står intill.

För att inte tala om allt annat man borde göra. Har jag en smygande känsla av. Vinterförvara änglatrumpeten kanske?

Det enda jag hitintills lyckats med är att fixa vinterförvaring för mina fuchsior - på mors balkong nere i Malmö. Det tycker jag visar på ett visst engagemang.

I övrigt vissnar trädgården som den brukar. En efter en har växterna liksom bara försvunnit ur rabatterna. Kvar står alunroten och pryder rabatterna, om än lite hängig efter några nätters frost och snö.

Fast just det - nu ska jag inte helt nedvärdera mig själv. För i september gjorde jag en stor sak (i min bok iallafall): jag planterade 150 krokuslökar, 50 kungsängsliljelökar och frön för gullviva på en fram tills dess helt försummad grässnutt till höger om garageuppfarten. Och i samma veva jämnades jorden ut, och nytt gräs såddes ovanpå. Så nu har jag höga förhoppningar om att det blir väldigt fint där till våren.

Bedårande

Fuchsiasticklingarna jag köpte på trädgårdsmässan i våras har blommat mer eller mindre under sommaren. De har inte blivit så stora som jag hade förväntat mig, men de har varit fina ändå.

Köpte en lite udda fuchsia - på mässan var den så klart helt överdådig och flera år gammal. Pyttesmå blad och på mässan översållad med pyttesmå laxfärgade blommor. Mitt ex av Encliandrahybrid (laxrosa) har växt rätt bra och de senaste veckorna har många av bladen börjat skifta i lysande höstrött. Och kolla på min : kanske inte den allra vackraste, men den mest udda fuchsian jag har. Dessutom har vissa av bladen blivit höströda. Riktigt fin är den, även utan blommor. Men så för två dar sen upptäckte jag dessa två små knoppar, idag har en slagit ut. Blobben precis bakom är mitt finger, bara för att ge lite perspektiv så ni fattar hur pyttesmå blommorna verkligen är.



Jag tror jag är förälskad.

Ok, fram med alla böcker och lappar om vinterförvaring. Den här vill jag ha kvar!

Fast laxrosa? Mer cerise skulle jag vilja påstå. Som om det spelar roll...

Förutom...

Just det. Allt är ju inte bara partyparty i rabatterna. Sniglarna festar fortfarande på en hel del blad, framför allt i mormorsrabatten, fast nu orkar jag inte reta mig så mycket när det börjar blomma över.

Däremot är det lite sorgligt med alla liljebaggarna som tuggar i sig mina liljor... Läste att man måste klämma ihjäl dem, men uuuurk så äckligt. Tror jag ska sluta ha liljor istället. (Fegis)

Jodå,både jag och trädgården lever

Hoppsan. Har visst glömt bort att uppdatera här. En massa annat har tagit min tid på sistone. Faktiskt trädgården också. Förra helgen var vi på Plantagen och köpte lite mer gräsgödsel och komplettarande växter till bland annat rabatten vid brevlådan och till blomlådan vid entrén.

Höstrabatten växer och ser fin ut. Fast några höstblommor kommer det inte. Kan ana en knopp på höstanemonen, i övrigt ganska stillsamt just på knoppfronten. Höstastern är superfin, frodig och grön - vilket väl måste ses som ett gott tecken. Rudbeckian gör inte så mycket väsen av sig, men jag har hört att de inte brukar blomma första året så jag får väl hålla tummarna för att det är sant och att jag inte bara fått måndagsexemplar.

I övrigt tar sig trädgården ganska fint faktiskt.


Vid brevlådan blommar sommarblommorna på sista versen. Dahlian har äntligen massor av knoppar -men börjar bli lite tung. Häromdan låg den ner, så nu har vi fått stötta den med pinnar vi hade hemma. Har planterat en doftpion längst ner och några alunrot i olika nyanser längre upp. Men flest kommentarer får den chokladfärgade kallan som blommar.


Jättefin,eller hur? Undrar bara om den tål vintern eller ska grävas upp och vinterförvaras på nåt komplicerat sätt?


Klematisen har blommat över och fått små söta tofsar där blommorna satt. Tror jag tycker bättre om tofsarna än de gula klockblommorna, faktiskt.


Och fuchsiaskotten jag köpte på trädgårdsmässan i våras tar sig sakta men säkert. Whiteknights Pearl blommar sötast av alla med många små enkla blommor. Fuchsiorna måste också vinterförvaras, har jag läst, så att de kan samla kraft inför nästa sommar.

Måste alltså komma ihåg vinterförvaring. Läsa hur, förbereda och sen - viktigast av allt - komma ihåg att sätta undan växterna innan de dör av frosten.

Nån som vet när det blir frost?

Miss

Blev så euforisk över att trädgården såg så fin ut efter semestern att jag nu istället i flera dagar har glömt bort den. Eller - jag har varje dag efter jobbet beundrat den på vägen in i huset. Och skrivit upp att vi ska köpa mer snigelfritt.

Men jag har glömt bort att vattna. Krukorna närmast dörren på uteplatsen har fått en slurk. Men jag har glömt att även rabatterna behöver vatten när det inte regnar, annars slokar flera av växterna betänkligt.

Tveksamt om en av kantlobeliorna någonsin hämtar sig igen. Förlåt.

Man är inte direkt oumbärlig

Det där med att vara på semester i flera veckor är tydligen inte så illa. Ja, det är så klart jättetrevligt att vara på semester, men jag undrade ju hur trädgården skulle klara sig utan mig.

Som om den varit så vansinnigt beroende av mig tidigare, liksom.

Förutom att sniglarna tuggat i sig riddarsporren igen och stäppsalvian har dött (också pga sniglar?) så växer det så det knakar på de flesta ställen.

Höstrabatten är frodig och blommar redan. Jag måste förstås plantera om den på betydligt större yta, och helst på ställe som jag ser bättre från fönstret så jag slipper gå ut i det förmodade höstrusket för att njuta av den, men det visste jag väl redan från början så det är liksom ok.

Vid uteplatsplanket har aklejorna, som blommade rikligt tidigare, stora frökapslar. Humlen har för första gången på flera år orkat sig över kanten på planket, hurra för det. Den gamla kaprifolen håller på att ta över sitt hörn igen, trots att jag brutalt skar bort ALLT från den förra året. Två klematis har jag och båda blommar mer än jag sett tidigare.

På delar av tomten har blåbärsris tagit över några kvadratmeter och jag har plockat några deciliter bär utan större ansträngning. Hallonen lyser röda, fast inte lika fint och rikligt som de gjorde nere i Skåne.

Mormorsrabatten är delvis överblommad verkar det som. Lupinerna ståtar med frökapslar, en stormhatt har antingen knoppar eller stora frökapslar. Ja, fråga inte mig, jag vet inte vilket. Det visar väl sig...

Nere vid brevlådan har en del sommarblommor gett upp, medan andra kämpar på. Nån slags stenpartiväxt har tagit över stora ytor och blommar fint. Dahlian har fortfarande ingen knopp men växer frodigt. Nån slags upprätta gröna blad med röda nerver har skjutit fart - eh, vad planterade jag där? Flera liljor har stora knoppar; ska bli spännande att se vilken färg blommorna har för jag minns inte och verkar ha slängt etiketterna. Någon som är förvånad? Dessutom blommar myskmalvan med massor av bedårande vita blommor.

Alunrot och funkia vid entrén blommar också. Fast höstanemonen jag satte där verkar inte riktigt trivas, den har knappt tagit sig alls. Borde kanske flytta den?

Gräsmattan var nästintill rufsig, och det nysådda gräset har tagit sig över all förväntan. Älsklingen har ägnat en timme minst åt att klippa, medan jag har rensat bort allt ogräs som också växt sig frodigt i rabatterna.

Fast mest fascinerande av allt är att vi verkar ha ett körsbärsträd i trädgården. Grattis, det tog bara fem somrar innan vi insåg det. Idag har jag plockat en handfull små men söta körsbär/klarbär/bigaråer (beats me vilken sort det är) och det finns en hel del mer att plocka. Där ser man. Och enda anledningen att jag upptäckte det är att sidanom står ett träd som har pyttesmå äpplen, kanske nån slags vildäpplen eller möjligen paradisäpplen (fast det är ett väldigt högt träd) och idag när jag tittade på det för att... ja... fundera kring om det är ätbara äpplen och om vi borde göra något med trädet, typ beskära det, så såg jag plötsligt mörkröda bär på trädet som står tätt intill det där "äppleträdet".

Som sagt. Jag har en bit kvar innan jag har koll på läget här i analfabetträdgården.

Varför man inte ska ha en perfekt trädgård

Kom på att om man nu vill ha den där perfekta trädgården, med vattenfall och prunkande blommor och hela middevippen, så måste man så klart stanna hemma och ägna sig åt Tender Loving Care. Inte åka på semester, dricka paraplydrinkar vid poolkanten - och lämna trädgården åt sniglarna...

Just nu är det galet mycket sniglar överallt, och de där giftpelletsen jag har lagt ut verkar vara rena partysnacksen. Borta en eller två dagar senare, och runt om festar ännu fler sniglar tycks det. Hm. Ska det verkligen vara så?

Mina riddarsporrar, mina funkior, mina lupiner (i morse satt det en snigel mitt på andra lupinknoppen!) - mina växter i största allmänhet. Kommer det överhuvudtaget finnas något kvar när jag är tillbaka efter semestern???

Jaja. Vad är väl en bal på slottet?

Bra att komma ihåg

Älsklingen stod just och beundrade vår gräsmatta. Den är grön och tät och fin - ur ett mossa-är-också-grönt-och-rätt-skönt-att-gå-på-perspektiv alltså. Och vi konstaterade att gräsmattan faktiskt brukar vara så här fin runt midsommar.

Det är bara det att i april har vissa av oss (inga namn, men det är inte jag) svårt att komma ihåg det, och har surattacker för att gräsmattan, och därför trädgården, ser helt hopplös ut. Något som inte bara går ut över gräsmattan utan också över oss som råkar stå närmast.

Fylld av självinsikt bad därför älsklingen mig att anteckna just att gräsmattan är fin mitt i sommaren, så att jag kan gå tillbaka och peka på det i april nästa år. Vilken lysande idé!

Ann(dr)a kan

Och jag tyckte mina små nybörjarrabatter var rätt fina. Lite genomtänkta liksom, och med viss ansträngning dessutom. Speciellt höstrabatten, där jag både grävde och byggde.

Men det är ju alltid nån annan som gör allt ännu bättre. M som har grävt fram ett berg i sin trädgård, till exempel. Jag blir svettig bara jag tänker på det; hon har grävt i flera månader. Till skillnad från mig verkar hon aldrig bli trött. Det är när jag ser sånt som jag backar tre steg och återgår till mitt handfallna tillstånd av trädgårdsanalfabetism. Slänga ner några blommor kan väl vem som helst göra, här pratar vi om ett berg. Där det ska bli ett vattenfall. Plus allt annat hon och S gjort i huset och trädgården på mindre än ett år. Var är min hängmatta när jag behöver den?

Sen finns det ju några som bara tar i litet lagom och man tänker i sina bästa stunder att det där skulle jag nog klara av. Om jag verkligen ansträngde mig (dvs tog mig i kragen och satte lite fart). Som Annas örtagård till exempel. Den ser jag fram emot att beundra på plats lite senare i sommar!

Det blommar

En av mina lupiner blommar, och på andra lupinen är det blomma på gång. Pionerna blommar med flera blommor var, fast de skulle behöva lite högre stöd för blommorna vilar mot marken snarare än strävar uppåt. Men ändå. På riddarsporren har ytterligaren några blad vuxit fram. Även i höstrabatten finns några ansatser till knoppar, och det nysådda gräset växer så det knakar efter den senaste veckans omväxlande regn och sol.

Det tar sig alltså i rabatterna. Nåt måste vara fel.

Aha

Goda vänner på besök i helgen, såna där vänner med ambitiös trädgård ni vet, trodde bestämt att de där tjocka stråna nere vid brevlådan var iris och inte alls liljor som jag trodde. Och då är det nog så. Liljorna sticker upp längre bort och ser helt annorlunda ut.

Fast jag tvivlar på att det blir något av de där irisstråna. Några av dem har redan dött. Jag planterade antagligen för tidigt, innan risken för nattfrost var över.

Å andra sidan så ska ju dahlia på inga som helst villkor tåla ens att de pratar om nattfrost på väderleksrapporten. Och den där dahliaknölen jag petade ner samtidigt som irisarna - den växer så det knakar.

Det är inte helt lätt att begripa sig på det här med trädgård.

Anledningen

Jag plockade en nästan utslagen pion, räddade den undan regnet häromdan, och satte den i en vas. Två dagar senare är den fullt utslagen och doftar ljuvligt. Går förbi den gång på gång, bara för att njuta av hur vacker den är.

Och plötsligt vet jag precis varför jag egentligen anstränger mig för att få den här motsträviga trädgården att samarbeta.

Under av alla under

Höstrabatten är planterad! Nu har jag inte en enda oplanterad växt från min jätteshopping häromveckan. Det måste vara rekord.

Dessutom har den snigelmassakrerade riddarsporren skjutit nya skott. Maken till envis planta - det här bådar enbart gott. Precis vad jag behöver.

Å tredje sidan (så att säga) fick jag i söndags en änglatrumpet av P&A, så nu måste jag väl faktiskt plantera den i en stor kruka och fylla ut med lite andra plantor. Alltså en ny tur till lämplig blomsteraffär. Vilket inte bådar lika gott - antingen blir det dyrt, och nya plantor som riskerar att inte planteras, eller så planterar jag allt lagom till semestern och sen dör eländet för att blomstervakten inte orkar vattna varje dag. Eller vattnar ihjäl dem. Eller nåt annat.

Pessimist, javisst. Seen it, done it, bought the t-shirt.

Just det. Mina fuchsiasticklingar ser jättefina ut. I för små krukor fortfarande i fönsterkarmen, istället för utplanterade i större krukor på uteplatsen. Visste att det var nåt jag hade glömt.

Nöden har ingen lag

Jorden blev faktiskt levererad idag. Hurra!

Men inte tusan hinner man fixa en ny rabatt när kvällen också ska räcka till att packa, duscha och - inte minst - äta middag. Så, eftersom jag vet att älsklingen inte kommer att göra nån rabatt, blev det en nödlösning:

Rullebören (övers: skottkärran) fylldes med jord och så planterade jag höstrabatten där. Högst tillfälligt - och jag vet att det blir tillfälligt, för rullebören behövs till annat i trädgården. Men det ser rätt fint ut faktiskt.

Är bortrest några dagar, så rabatten är nu parkerad i skuggan och ska vattnas sparsamt. Det finns ju ingen avrinning i bottnen, så det får inte blir för blött.

Kanske kan bli en höstrabatt på avsedd plats nästa vecka istället. Man vet aldrig - i år kan rent av vara året då inga växter dör för att jag inte hunnit plantera dem. (Däremot dör de ju uppenbarligen av snigelangrepp... *suck*)

Gull värt

Nämen kolla. Det växer ett gullregn i vår trädgård! Inklämd mellan huset och vårt stora schersminbuskage sticker en självplanterad buske fram. Hade tänkt ta bort den, men nu ser jag att det är grannens magnifika gullregn (i bakgrunden) som delat med sig. Ett sådant kan jag ju inte ta bort! Måste beskära schersminen så att gullregnet kan växa till sig istället.

Just nu doftar det ljuvligt på vår uteplats av blommande schersmin, paradisbuske och dvärgsyrén. Fast det är lite för varmt där - över 30 grader i solen och inte en vindpust - så vi får njuta av uteplatsen på kvällen istället. Vilket ju inte är fy skam.

Nähä

Tror ni det kom nån jordleverans idag, som utlovat? Nä. Så klart inte. Min höstrabatt är fortfarande oplanterad alltså, och nu börjar jag bli orolig för om växterna ska överleva. Det är jättevarmt, och några av dem ser lite hängiga ut varje kväll. Jag vågar inte vattna hur mycket som helst - tänk om jag dränker dem?

Hur gör man? Har inte jord, har inte lust att köpa heller när vi snart ska få leverans.

Och nästa helg är jag borta, så jorden måste komma på torsdag, annars blir det inget planterat förrän sent på söndag kväll. Tidigast.

Fast det är ju inte första gången mina grandiosa planer grusas pga såna petitesser som den krassa verkligheten.

Note to self: Köp fortsättningsvis växter först när det finns plats och jord att plantera i.

Sniglar... igen...

De där eländessniglarna har kalasat i sig i princip alla blad på riddarsporren jag planterade förra helgen. Grrrrr. Ett litetlitet ynka blad sitter kvar längst ut på en kal kvist, sidanom i övrigt helt kala kvistar. Tvivlar på att plantan överlever ett sådant angrepp - den är ju helt nyplanterad. Tusan!

Och så skulle vi fått leverans av en massa jord i fredags, men den kommer först på tisdag. Så min höstrabatt är fortfarande oplanterad. Jag vattnar i krukorna, och hoppas att växterna klarar sig några dagar till. Bara jorden nu kommer på tisdag så att den inte blir ännu mer försenad!

I övrigt så växer gräset så det knakar, vilket innebär att vi borde ha klippt det i helgen. Men det har vi inte. För mycket annat som har behövt vår uppmärksamhet. Idag till exempel gick vi en promenad runt Lundsjön, med picknickstopp halvvägs. Det var otroligt mysigt!

Just det - har klämt ihjäl några liljebaggar också, efter att ha läst på ett forum att man absolut måste göra det nu direkt i början av säsongen. Det är så mycket man måste hålla reda på! Känns hela tiden som om jag ligger flera steg back...

Och så kollar jag de där grejerna som sticker upp i rabatten vid brevlådan och undrar om det är liljorna jag köpte på trädgårdsmässan eller några av de andra lökarna/knölarna jag petade ner alldeles för tidigt... Ser liljor ut som större tjockare vasstrån?

Tummen loss

Igår var jag på Plantagen och köpte - tada - blommor till min mormorsrabatt! Och till en liten höstrabatt. Köpte också hönsgödsel, för det funkade bra förra året, och såna där pellets som ska död på de äckliga sniglarna. Slutligen köpte jag gräsgödsel och gräsfrön, och lite billiga sommarblommor att fylla ut med på diverse ställen. Det blev dyrt!

Till mormorsrabatten blev det regnbågslupiner, stormhatt, fingerborgsblomma, riddarsporre och löjtnantshjärta.

Till höstrabatten blev det höstaster, höstflox, höstanemon, gul rudbeckia, rosa rudbeckia och dessutom en liten tuva lavendel plus två sommarblommande växter: röd stäppsalvia och en myskmalva. Så att det inte bara är blommor i höst, liksom.

Efter en del funderande kom jag fram till att eftersom jag redan har två pioner i rabatten med den fallfärdiga muren, så är det väl lämpligt att plantera resten av mormorsblommorna där också. Och idag - under av alla under - så planterade jag!

Har också satt alla sommarblommorna, sådana där små billiga i sexpack, nere vid brevlådan/uppfarten. För att fylla ut lite i väntan på att vi ska komma på vad vi verkligen ska ha där. För en månad sen stoppade jag ner lökar och knölar, bland annat liljor, men det är inte så mycket som kommit upp så jag tror jag var lite för tidig. Men vi får väl se.

Älsklingen har gödslat gräsmattan och sått där det ser tunt ut.

Det enda som är kvar är höstblommorna, och de är kvar för att vi inte har jord att anlägga en ny rabatt. Men jag vet var den ska vara.

Dessutom strålar solen och plötsligen tycker jag att det där med trädgård - det är rätt trevligt, när man tänker efter. :o)

Glöm inte hösten

Satt och bläddrade i helgens SvD och fastnade för Bella Lindes krönika om hur bra det är att lägga sig i hängmattan. Nånting med att det tränar balanssinnet eller nåt. Minns inte så noga - det viktiga var ju trots allt att hängmattan inte bara är skön, den är nyttig också. Mer behöver jag inte veta i den frågan.

Däremot avslutade hon sin krönika lite orättvist. Nämligen genom att påminna om att det inte bara är sommarens rabatter som ska blomma. Nu ska vi tänka framåt också och planera för hösten. I september ska det prunka i rabatterna igen.

Åh, en höstrabatt måste jag så klart ha. Rudbeckia, blodax, höstanemon, buskar med vackra höstfärger. Kärleksört finns i flera vackra nyanser, minns jag att jag läste i Allt om Trädgård. Nu kommer det tillbaka till mig!

Och så kan jag flytta det där vackra gamla bordet från sommarrabatten. Har visserligen inget sådant fint bord, ingen charmig stol heller, men vilken dag som helst nu kommer jag att gå på en loppis och göra ett helt fantastiskt fynd. Det känner jag liksom på mig. Eller blir det kanske på en sommarauktion som jag hittar trädgårdsmöblemanget, liksom av en slump? En rejäl slump eftersom jag hitintills i mitt liv aldrig ens varit på en auktion...

Sniglar!

Uäh, efter några dagar med regnskurar är det plötsligt sniglar i hela trädgården. Mest såna där med hus (som egentligen inte alls heter sniglar utan snäckor, jo jag vet), men jag såg även några såna där extra vidriga mördarsniglar.

Vilket innebär, enligt all expertis, att jag måste ge mig ut och klippa sönder alla sniglarna nu, innan de växer till sig och förökar sig.

Har försökt med nån slags pelletts som sniglarna äter upp och sen dör av tidigare år, men det funkar bara delvis. Dessutom har jag en känsla av att riktiga trädgårdsmänniskor inte tar till fuskvägar, utan faktiskt grabbar tag i häcksaxen och ger sig ut på korståg - för de vackra blommornas skull, liksom. Det goda med det onda och hela köret.

Det är bara så vidrigt äckligt att KLIPPA sönder sniglar. Nästan äckligare än att de invaderar mina rabatter och äter upp de redan försummade stackars plantorna där...

Mormorslistan

Ok, då ska vi se. Klassiska växter i mormorsrabatten var det alltså.

Fingerborgsblomma är en tvååring som första sommaren bara bildar en bladrosett, men blommar nästa år. Så vartannat år alltså. Undrar hur bladrosetten ser ut? Det kommer massor av konstiga blad i mina rabatter - tänk om jag rensat bort alla mina gamla fina fingerborgsblommor? Är inte fingerborgsblomma giftig, förresten?

Ringblomma vet jag hur den ser ut. Frågan är om jag ska ha blekt aprikos eller starkt gul, enkel eller fylld? Ska tydligen sås direkt i rabatten. Hm. Ytterligare blad man inte ska rensa bort alltså. Verkar som man inte ska rensa alls i den där mormorsrabatten, för säkerhets skull. Vilket ju är helt i min stil!

Pärlhyacint ska man ha som en frans längst fram i rabatten. Well, det har jag redan! Och i alla andra rabatter också. Hurra för mig!

Pion har jag också, fast ingen doftpion utan nån sort med stora vita blommor som är jättefina, fast det kommer ju inte så många blommor. Men i mormorsrabatten ska den få rejält svängrum, minst en meter och då kommer den att blomma jättefint. Visserligen är det redan minst en meters svängrum för nuvarande pioner, eftersom jag rensat bort ogräset mellan dem och inte riktigt fått något annat att växa där - men det är ju ingen mormorsrabatt, så det är ju en helt annan sak. Dessutom står det att man ska fylla upp runt om med ettåringar, lökväxter och lättflyttade perenner - så nu vet jag inte om det ska vara svängrum eller inte. Kompromiss? Växter på ena sidan, svängrum på andra!

Praktveronika ska ha soligt och väldränerat läge. Undrar vad det där med väldränerat betyder; ska man ha avrinningskanaler? Lecakulor i jorden?

Vårkrage har jag just sett bild på - och inser att såna blommar redan under vår gigantiska schersminbuske. Vill ha lätt och näringsrik jord, fast inte för mycket kväve. Lätt jord, är det samma som väldränerad?

Brandlilja ska man också ha, och det verkar vara en kul växt för den får små bulbiller vid bladrosetterna. Bulbiller är, så klart vet ju alla, små groddknoppar som trillar av och sedan blir blombara lökar. Tydligen lättförökad så alla som har såna där bulbiller över kan skicka dem till mig.

Stormhatt är jättegiftig så en sån måste man ha för blommorna är så klart superfina. Och vi har inga småbarn som käkar växter heller, så det är väl hyfsat safe. Men den trivs bäst i halvskugga, så då kanske man måste sätta den runt hörnet eller typ bakom nån av de andra växterna?

Akleja. Undrar om jag inte beställde en massa aklejafrön häromveckan, för jag tycker akleja är så fint. Har jag för mig. Och köpte jag inte några aklejafrön på trädgårdsmässan också, från nån förening som sålde egenplockade frön? Jomenvisst. Mormorsrabatten är så gott som halvklar redan. Undrar vilken bok jag ska läsa på min charmiga uteplats?

Lupin, visst är det såna som växer jättemycket längst vägarna, som höga spjut liksom? Såna ska jag så klart ha, och det finns nån regnbågsvariant också som är jättefin läser jag.

Och slutligen löjtnantshjärta, sån där som ser så ömtålig ut men som växer hur bra som helst. Har en vit sån, i skugga, och blev förskräckt när den dog ner första sensommaren - men så ska det tydligen vara för den är nu inne på sin tredje säsong och blommar redan. Tror att jag ska ha en vit och en rödvit i min mormorsrabatt.

Eh. Om jag ska ha alla dessa blir det nog en väldigt stor rabatt. Oh well, det ska väl lösa sig. Ska bara ta ett mindre lån för att köpa allt ;o)

Allt om mormorsblommorna (och tips på ännu fler sorter, hjälp) finns i juninumret av Allt om Trädgård.

Min mormor växte för övrigt upp i arbetarkvarter vid Värnhem i Malmö, bodde sedan på Sofielund med dass på gården (rätt mig om jag har fel, mor) och hennes blomstrande rabatter var fönsterkarmarna i lägenheten. S:t Paulia, till exempel, och kanske nån begonia. Verkar enklare att anlägga en sådan mormorsrabatt om ni frågar mig...

Mormorsrabatt

Åh, igår satt jag och läste i Allt om Trädgård om mormorsblommorna. Lupiner, pioner, löjtnantshjärtan, aklejor och sånt. Blommor som klarar sig rätt bra själv, självsår sig, står kvar i en mansålder eller mer. Jättefint såg det ut på bilderna, och det är blommor jag gillar också.

En sån rabatt vill jag ha!

Ser det framför mig. Mitt hus kommer att bli som ett torp, fast lite större, som skymtar bakom överdådet av fina blommor. Vi har lite ölandssten som blivit över, den kan jag lägga som en liten uteplats vid rabatten och så kan jag ställa en gammal charmig stol där och ett rangligt bord. På bordet ska det stå en kruka med pelargoner som rådjuren så klart kommer att strunta blankt i. Sen kan jag sitta där och dricka hemgjord fläderblomssaft och läsa min bok, medan grannarna suckar hänfört över hur fint jag fått till det.

Ok, då ska vi se. Köpa blommor fixar jag lätt - det stod ju vilka sorter så det är bara att skriva en lista. Sen ska man plantera. Hm, inte intill husgrunden som man gjorde förr - då blir det tydligen fukt i huset. Inte bra. Men man kan lägga en rad kullersten först och sen plantera. Undrar om det funkar med ölandssten? Eller sprängsten kanske. Lite nyskapande, gammalt möter... eh... gammalt.

Eller så kan man plantera vid grinden; en mormorsrabatt som hälsar besökaren. Ja, det låter ju jättefint. Fast helst ska det vara sol och vår entré ligger på skuggsidan. Men nere vid tomtgränsen är det nog lite sol. Då är det bara en grind som ska köpas in. Kan man ha en grind mitt i en mur? För jag har en känsla av att det liksom krävs en grind för att det ska bli sådär romantiskt och genuint. Gärna som gnisslar lite lagom. Så kan man skrattande beklaga sig över gnisslandet medan man står där och klipper av några blommor till en vacker bukett som man ska ställa i en gammal fin kopparkanna som man har fått av till exempel mormor.

Sen kanske man behöver gräva lite djupare än en decimeter för att plantera en pion, och då är det mycket berg eller möjligen schaktmassor som ligger där strax under jordlagret. Man med lite ansträngning kan det nog också lösa sig. Man kanske kan hyra en grävmaskin? Och köpa några ton bra jord, för jag tror att vi måste ta bort den där kompakta mattan av halvsekelgamla gräsrötter också och sen fylla ut lite. Jorden skulle visst vara genomsläpplig och fukthållande eller hur det nu var.

Ja, sen är det ju bara att plantera. Åh, vad fint det kommer att bli!

Goda grannar

Man skulle ju kunna tänka sig att grannarna häromkring är riktiga fantaster som är ute och klipper sin gräsmatta med nagelsax. Ja, eftersom jag är så stressad över att just min trädgård inte är så tjusig. Men så är det verkligen inte. De flesta häromkring har rätt så naturliga tomter; kuperade och med gamla träd. Mycket tall, lönn och rönn. Jorden är lika karg i allas trädgårdar, en bit ner ligger berget och i delar av trädgårdarna är berget i dagen. Ingen har någon designad trädgård, utan det ser ganska mycket ut som det alltid gjort.

Grannen på ena sidan har några knotiga fruktträd som är väldigt vackra, och ett gullregn som blommar otroligt överdådigt precis utanför vårt sovrumsfönster. De har några krukor med blommor vid dörren och på uteplatsen, men mycket mer ordnat än så är det inte.

Grannen på andra sidan har bestämt sig för att det är uteplatsen som är viktigast, och i övrigt är det där med trädgård inget som prioriteras. Något som illustreras av att när älsklingen klippte gräset vid ett tillfälle häromåret kom grannen ut och sa "klipper du gräset? vad taskigt, då måste ju jag också klippa mitt!". Vi har inget staket mellan våra tomter och en del av våra båda trädgårdar är "äng" just för att slippa klippa.

Grannen bakom ser vi inte -vår tomt avslutas nämligen med berg och många meter upp, på toppen av bergsknallen, ligger granntomterna. Jag vet dessutom att deras tomter är ungefär som vår och grannarnas, dvs inga paradtomter där heller. Här omkring är det faktiskt väldigt få superfixade trädgårdar - det är så fint ändå, med de vackra husen, gamla träd, kuperade tomter, slingrade gator, närheten till havet och skogen...

Ingen grannstress alltså. Grannarna har inte framfört några som helst åsikter om att vi borde fixa till vår tomt, och deras trädgårdar är inget som får vår att blekna. Min trädgårdsstress är helt och hållet skapad hemmavid; det är jag och älsklingen som tycker att det borde vara åtminstone lite roligare än så här.

Och jag strävar inte efter nån designertomt heller. En bullerbytomt skulle funka alldeles utmärkt, om jag bara fick till en sån.

Oh deer

När jag precis hade flyttat hit från Skåne för snart 4 år sen var jag fascinerad av att det strövade rådjur rakt genom vår trädgård. Så sööööta!

När samma sötnosar någon månad senare tuggade i sig alla blommor och blad jag hade planterat i krukor på uteplatsen var jag inte lika fascinerad. Att älsklingen lakoniskt konstaterade att kunde jag väl räknat ut gjorde inte saken bättre, som ni kanske förstår. Hur skulle jag kunnat veta att rådjur äter prydnadsblommor? Jag som bara haft balkong!

Sen dess har jag sprayat mina planteringar med Råväck, ett spray som mest luktar peppar. Och det mesta har faktiskt lämnats ifred. Allt utom blommorna till nåt jag inte ens vet vad det är, och som jag egentligen tycker är rätt fult. Stora blad bara. Dessutom bor det en massa sniglar inne bland bladen. Hyser allvarliga planer på att gräva bort eländet.


På årets trädgårdsmässa köpte jag små kuddar på pinnar, som luktade ungefär som mitt spray och skulle ha samma effekt. Enligt försäljaren ska de funka i 6 månader och de har i princip inga reklamationer alls. Verkningsradie ungefär en meter. Lät ju bra. Stack ner några sådana bland annat bland de där stora bladen och fick första gången se mer än en blomma stå kvar. Hm, kanske de där bladen kan få stanna kvar ändå...? Blommorna är ju rätt fina.

Idag hade vi besök av ett rådjurspar, samma som brukar gå här skulle jag tro. De kom verkligen nära och jag tog flera foton av dem. Bland annat när hanen böjer sig ner ungefär 5 cm från luktkudden och - just det - äter upp en av blommorna. Som om det inte ens fanns en luktkudde där.

Rådjurssäkert? Jomenellerhur?

Helg till spillo

På tal om att inte vara någon trädgårdsentusiast, långt mindre fanatiker:

Hela helgen var oplanerad. Och det enda jag gjorde i trädgården var att plantera fem köpta blommor i en kruka vid ytterdörren. Plus rundan med kameran för att dokumentera läget i övriga delar av trädgården.

Jag borde alltså, det fattar jag ju, ägnat helgen åt trädgården. Solen tittade ju fram några timmar till och med.

Jag kunde rensat ogräs. Läste i trädgårdstidningen att man ska rensa bort kirskålen direkt. Hur ser kirskål ut? Har jag sån i mina klena ursäkter till rabatter?

Jag kunde grävt upp en rabatt eller vad man nu ska göra. Ska man inte vända jorden, släppa in luft eller toppgödsla eller nåt nu när det är vår?

Hade inte älsklingen legat däckad i feber kunde han klippt gräset. Jag kanske borde lära mig klippa gräset? Fast nä - vad ska då han göra?

Jag borde eventuellt ha oljat trädäcket på uteplatsen. Eller möjligen vaxat benen (de ska ju också vara i trädgården!).

Jag kanske skulle åkt till nån handelsträdgård och botaniserat - men vad ska jag leta efter? I vilken del av trädgården ska jag plantera sånt jag kommer hem med? Borde man inte planera lite först, innan man faller för allt fint som finns att köpa?

Jag borde alltså planerat rabatterna lite. Åtminstone. Ta reda på om jag har lerjord eller sandjord - det kan man göra genom att rulla jorden till en korv har jag läst.

För jag läste iallafall Allers tidning Trädgård för nybörjare och tänkte att det fanns en del bra tips där. Alltid något?

Nuläge

Bra i trädgården just nu:

• generöst blommande gullvivor, vitsippor, påskiljor och penséer
• mina två pioner växer så det knakar
• löjtnantshjärtat på framsidan växer och slår snart ut
• små små skott av funkiorna börjar sticka upp ur jorden
  

Inte bara elände alltså.

Gick en sväng med kameran och dokumenterade några av huvudproblemen. Fler kommer, men vi kan väl börja lite lagom för att inte helt förta oss.


Klicka på bilden för att bättre kunna läsa texterna :o)

Desperado

Ok. Så jag har en trädgård. En rätt stor trädgård dessutom. Det här blir min... räkna, räkna... femte sommar här. Fast trädgården är betydligt äldre än så. Huset byggdes 1949 om jag minns rätt och sen dess har samma familj bott här, ända tills älsklingen köpte huset. Ett halvår senare flyttade jag in.

Hans trädgårds-CV: har bott med trädgård i större delen av sitt liv, men aldrig gjort mycket mer än klippt gräs och grävt där det pekats. Föräldrar och sedan fru (numera exfru) har stått för inspiration och idéer. Han ser när det ser trist ut (läs: nu), men har ingen aning om vad som behöver åtgärdas eller hur det ska ske för att få till en förbättring. Kan inte namn på många växter.

Mitt trädgårds-CV: har bott i lägenhet hela mitt liv. Ja, tills jag flyttade hit alltså. Föräldrarna har sommarstuga med skogstomt, där har jag tillbringat alla mina somrar. Har gjort ett stenparti i stugan, haft några balkonglådor i stan. Kan en hel del namn på blommor, gillar växter och skulle gärna ha gröna fingrar, men känner mig mest bortkommen när jag ska få till det. Gillar att gå runt i handelsträdgårdar och drömma, kommer hem med massor - som jag inte vet vad jag ska göra med sen.

Nu har jag ägnat fyra år åt att läsa Allt om Trädgård i nån slags förhoppning att bli bra på det där med trädgård. Ser massor som ser fint ut , men har ännu inte drabbats av nån entusiasm. När jag bläddrar känner jag mig ännu mer bortkommen.

Vi jobbar massor, ingen av oss är superlockade av att påta i trädgården hela vår lediga tid. Men båda inser att vi borde påta åtminstone lite. Häromveckan rök vi ihop för att ingen av oss riktigt orkar ta nåt ansvar för att vi ska "få till det". I trädgården alltså. Med blommor! (Jisses, vilken fantasi ni har... fyyyy, det här är en trädgårdsblogg, inget annat!)

Summa sumarum har vi en trädgård som vi klipper gräset i, försöker stoppa ner några blommor här och var, och sitter på uteplatsen så klart. Men vi trivs inte riktigt - hela utedelen av vårt boende ser slarvigt, ogenomtänkt och rent ut sagt hopplöst ut.

Med ojämna mellanrum deppar jag ihop. Ibland kommer jag på jättebra idéer. Men ännu har jag inte fått till det ens så att jag kan bli lite nöjd.

Och då tänkte jag att jag kan väl ändå inte vara ensam?? Det måste finnas mer än jag som är drabbade av ogröna fingrar? Vet av erfarenhet från andra delar av livet att inget är så skönt i ett desperat läge som just att inte vara ensam.

Och skulle det ramla in nån riktig trädgårdsguru kan jag dessutom bjuda på skadeglädjen alla ni lyckade människor känner när ni följer min kamp mot såväl ogräs och oplanerade ytor som lathet och tidsbrist.