Ok. Så jag har en trädgård. En rätt stor trädgård dessutom. Det här blir min... räkna, räkna... femte sommar här. Fast trädgården är betydligt äldre än så. Huset byggdes 1949 om jag minns rätt och sen dess har samma familj bott här, ända tills älsklingen köpte huset. Ett halvår senare flyttade jag in.
Hans trädgårds-CV: har bott med trädgård i större delen av sitt liv, men aldrig gjort mycket mer än klippt gräs och grävt där det pekats. Föräldrar och sedan fru (numera exfru) har stått för inspiration och idéer. Han ser när det ser trist ut (läs: nu), men har ingen aning om vad som behöver åtgärdas eller hur det ska ske för att få till en förbättring. Kan inte namn på många växter.
Mitt trädgårds-CV: har bott i lägenhet hela mitt liv. Ja, tills jag flyttade hit alltså. Föräldrarna har sommarstuga med skogstomt, där har jag tillbringat alla mina somrar. Har gjort ett stenparti i stugan, haft några balkonglådor i stan. Kan en hel del namn på blommor, gillar växter och skulle gärna ha gröna fingrar, men känner mig mest bortkommen när jag ska få till det. Gillar att gå runt i handelsträdgårdar och drömma, kommer hem med massor - som jag inte vet vad jag ska göra med sen.
Nu har jag ägnat fyra år åt att läsa Allt om Trädgård i nån slags förhoppning att bli bra på det där med trädgård. Ser massor som ser fint ut , men har ännu inte drabbats av nån entusiasm. När jag bläddrar känner jag mig ännu mer bortkommen.
Vi jobbar massor, ingen av oss är superlockade av att påta i trädgården hela vår lediga tid. Men båda inser att vi borde påta åtminstone lite. Häromveckan rök vi ihop för att ingen av oss riktigt orkar ta nåt ansvar för att vi ska "få till det". I trädgården alltså. Med blommor! (Jisses, vilken fantasi ni har... fyyyy, det här är en trädgårdsblogg, inget annat!)
Summa sumarum har vi en trädgård som vi klipper gräset i, försöker stoppa ner några blommor här och var, och sitter på uteplatsen så klart. Men vi trivs inte riktigt - hela utedelen av vårt boende ser slarvigt, ogenomtänkt och rent ut sagt hopplöst ut.
Med ojämna mellanrum deppar jag ihop. Ibland kommer jag på jättebra idéer. Men ännu har jag inte fått till det ens så att jag kan bli lite nöjd.
Och då tänkte jag att jag kan väl ändå inte vara ensam?? Det måste finnas mer än jag som är drabbade av ogröna fingrar? Vet av erfarenhet från andra delar av livet att inget är så skönt i ett desperat läge som just att inte vara ensam.
Och skulle det ramla in nån riktig trädgårdsguru kan jag dessutom bjuda på skadeglädjen alla ni lyckade människor känner när ni följer min kamp mot såväl ogräs och oplanerade ytor som lathet och tidsbrist.
2 kommentarer:
Jag knäpper kort på min rabatt och skickar till min svägerska som talar om vad som är ogräs och inte...
/inger (viol)
Hej, hittade hit via AoT:s forum. Underhållande blogg med igenkänningsfaktor. Men du, du behöver ju inte göra något alls åt trädgården om du inte vill. I trädgården är du kung, strunta i att det "ska" se bra ut! Gräsmatta som ni turas om att klippa funkar ju hur bra som helst det också.
Annars tycker jag ett bra tips för att få känslan av att man har lite koll på vad man gör (eeehhh...)är att börja med ETT ställe, inte hatta runt och påta här och där. Till exempel er uteplats, där är ni väl ofta? Börja med den, plantera buskar, rosor, sådant som doftar och ta bort det du inte vill ha. Och så kan du nöjd titta på hur fint det blev och kanske bli sugen på att göra något mer.
Och växter kan ju flyttas!
Skicka en kommentar