Älsklingen stod just och beundrade vår gräsmatta. Den är grön och tät och fin - ur ett mossa-är-också-grönt-och-rätt-skönt-att-gå-på-perspektiv alltså. Och vi konstaterade att gräsmattan faktiskt brukar vara så här fin runt midsommar.
Det är bara det att i april har vissa av oss (inga namn, men det är inte jag) svårt att komma ihåg det, och har surattacker för att gräsmattan, och därför trädgården, ser helt hopplös ut. Något som inte bara går ut över gräsmattan utan också över oss som råkar stå närmast.
Fylld av självinsikt bad därför älsklingen mig att anteckna just att gräsmattan är fin mitt i sommaren, så att jag kan gå tillbaka och peka på det i april nästa år. Vilken lysande idé!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar