Bra att komma ihåg

Älsklingen stod just och beundrade vår gräsmatta. Den är grön och tät och fin - ur ett mossa-är-också-grönt-och-rätt-skönt-att-gå-på-perspektiv alltså. Och vi konstaterade att gräsmattan faktiskt brukar vara så här fin runt midsommar.

Det är bara det att i april har vissa av oss (inga namn, men det är inte jag) svårt att komma ihåg det, och har surattacker för att gräsmattan, och därför trädgården, ser helt hopplös ut. Något som inte bara går ut över gräsmattan utan också över oss som råkar stå närmast.

Fylld av självinsikt bad därför älsklingen mig att anteckna just att gräsmattan är fin mitt i sommaren, så att jag kan gå tillbaka och peka på det i april nästa år. Vilken lysande idé!

Ann(dr)a kan

Och jag tyckte mina små nybörjarrabatter var rätt fina. Lite genomtänkta liksom, och med viss ansträngning dessutom. Speciellt höstrabatten, där jag både grävde och byggde.

Men det är ju alltid nån annan som gör allt ännu bättre. M som har grävt fram ett berg i sin trädgård, till exempel. Jag blir svettig bara jag tänker på det; hon har grävt i flera månader. Till skillnad från mig verkar hon aldrig bli trött. Det är när jag ser sånt som jag backar tre steg och återgår till mitt handfallna tillstånd av trädgårdsanalfabetism. Slänga ner några blommor kan väl vem som helst göra, här pratar vi om ett berg. Där det ska bli ett vattenfall. Plus allt annat hon och S gjort i huset och trädgården på mindre än ett år. Var är min hängmatta när jag behöver den?

Sen finns det ju några som bara tar i litet lagom och man tänker i sina bästa stunder att det där skulle jag nog klara av. Om jag verkligen ansträngde mig (dvs tog mig i kragen och satte lite fart). Som Annas örtagård till exempel. Den ser jag fram emot att beundra på plats lite senare i sommar!

Det blommar

En av mina lupiner blommar, och på andra lupinen är det blomma på gång. Pionerna blommar med flera blommor var, fast de skulle behöva lite högre stöd för blommorna vilar mot marken snarare än strävar uppåt. Men ändå. På riddarsporren har ytterligaren några blad vuxit fram. Även i höstrabatten finns några ansatser till knoppar, och det nysådda gräset växer så det knakar efter den senaste veckans omväxlande regn och sol.

Det tar sig alltså i rabatterna. Nåt måste vara fel.

Aha

Goda vänner på besök i helgen, såna där vänner med ambitiös trädgård ni vet, trodde bestämt att de där tjocka stråna nere vid brevlådan var iris och inte alls liljor som jag trodde. Och då är det nog så. Liljorna sticker upp längre bort och ser helt annorlunda ut.

Fast jag tvivlar på att det blir något av de där irisstråna. Några av dem har redan dött. Jag planterade antagligen för tidigt, innan risken för nattfrost var över.

Å andra sidan så ska ju dahlia på inga som helst villkor tåla ens att de pratar om nattfrost på väderleksrapporten. Och den där dahliaknölen jag petade ner samtidigt som irisarna - den växer så det knakar.

Det är inte helt lätt att begripa sig på det här med trädgård.

Anledningen

Jag plockade en nästan utslagen pion, räddade den undan regnet häromdan, och satte den i en vas. Två dagar senare är den fullt utslagen och doftar ljuvligt. Går förbi den gång på gång, bara för att njuta av hur vacker den är.

Och plötsligt vet jag precis varför jag egentligen anstränger mig för att få den här motsträviga trädgården att samarbeta.

Under av alla under

Höstrabatten är planterad! Nu har jag inte en enda oplanterad växt från min jätteshopping häromveckan. Det måste vara rekord.

Dessutom har den snigelmassakrerade riddarsporren skjutit nya skott. Maken till envis planta - det här bådar enbart gott. Precis vad jag behöver.

Å tredje sidan (så att säga) fick jag i söndags en änglatrumpet av P&A, så nu måste jag väl faktiskt plantera den i en stor kruka och fylla ut med lite andra plantor. Alltså en ny tur till lämplig blomsteraffär. Vilket inte bådar lika gott - antingen blir det dyrt, och nya plantor som riskerar att inte planteras, eller så planterar jag allt lagom till semestern och sen dör eländet för att blomstervakten inte orkar vattna varje dag. Eller vattnar ihjäl dem. Eller nåt annat.

Pessimist, javisst. Seen it, done it, bought the t-shirt.

Just det. Mina fuchsiasticklingar ser jättefina ut. I för små krukor fortfarande i fönsterkarmen, istället för utplanterade i större krukor på uteplatsen. Visste att det var nåt jag hade glömt.

Nöden har ingen lag

Jorden blev faktiskt levererad idag. Hurra!

Men inte tusan hinner man fixa en ny rabatt när kvällen också ska räcka till att packa, duscha och - inte minst - äta middag. Så, eftersom jag vet att älsklingen inte kommer att göra nån rabatt, blev det en nödlösning:

Rullebören (övers: skottkärran) fylldes med jord och så planterade jag höstrabatten där. Högst tillfälligt - och jag vet att det blir tillfälligt, för rullebören behövs till annat i trädgården. Men det ser rätt fint ut faktiskt.

Är bortrest några dagar, så rabatten är nu parkerad i skuggan och ska vattnas sparsamt. Det finns ju ingen avrinning i bottnen, så det får inte blir för blött.

Kanske kan bli en höstrabatt på avsedd plats nästa vecka istället. Man vet aldrig - i år kan rent av vara året då inga växter dör för att jag inte hunnit plantera dem. (Däremot dör de ju uppenbarligen av snigelangrepp... *suck*)

Gull värt

Nämen kolla. Det växer ett gullregn i vår trädgård! Inklämd mellan huset och vårt stora schersminbuskage sticker en självplanterad buske fram. Hade tänkt ta bort den, men nu ser jag att det är grannens magnifika gullregn (i bakgrunden) som delat med sig. Ett sådant kan jag ju inte ta bort! Måste beskära schersminen så att gullregnet kan växa till sig istället.

Just nu doftar det ljuvligt på vår uteplats av blommande schersmin, paradisbuske och dvärgsyrén. Fast det är lite för varmt där - över 30 grader i solen och inte en vindpust - så vi får njuta av uteplatsen på kvällen istället. Vilket ju inte är fy skam.

Nähä

Tror ni det kom nån jordleverans idag, som utlovat? Nä. Så klart inte. Min höstrabatt är fortfarande oplanterad alltså, och nu börjar jag bli orolig för om växterna ska överleva. Det är jättevarmt, och några av dem ser lite hängiga ut varje kväll. Jag vågar inte vattna hur mycket som helst - tänk om jag dränker dem?

Hur gör man? Har inte jord, har inte lust att köpa heller när vi snart ska få leverans.

Och nästa helg är jag borta, så jorden måste komma på torsdag, annars blir det inget planterat förrän sent på söndag kväll. Tidigast.

Fast det är ju inte första gången mina grandiosa planer grusas pga såna petitesser som den krassa verkligheten.

Note to self: Köp fortsättningsvis växter först när det finns plats och jord att plantera i.

Sniglar... igen...

De där eländessniglarna har kalasat i sig i princip alla blad på riddarsporren jag planterade förra helgen. Grrrrr. Ett litetlitet ynka blad sitter kvar längst ut på en kal kvist, sidanom i övrigt helt kala kvistar. Tvivlar på att plantan överlever ett sådant angrepp - den är ju helt nyplanterad. Tusan!

Och så skulle vi fått leverans av en massa jord i fredags, men den kommer först på tisdag. Så min höstrabatt är fortfarande oplanterad. Jag vattnar i krukorna, och hoppas att växterna klarar sig några dagar till. Bara jorden nu kommer på tisdag så att den inte blir ännu mer försenad!

I övrigt så växer gräset så det knakar, vilket innebär att vi borde ha klippt det i helgen. Men det har vi inte. För mycket annat som har behövt vår uppmärksamhet. Idag till exempel gick vi en promenad runt Lundsjön, med picknickstopp halvvägs. Det var otroligt mysigt!

Just det - har klämt ihjäl några liljebaggar också, efter att ha läst på ett forum att man absolut måste göra det nu direkt i början av säsongen. Det är så mycket man måste hålla reda på! Känns hela tiden som om jag ligger flera steg back...

Och så kollar jag de där grejerna som sticker upp i rabatten vid brevlådan och undrar om det är liljorna jag köpte på trädgårdsmässan eller några av de andra lökarna/knölarna jag petade ner alldeles för tidigt... Ser liljor ut som större tjockare vasstrån?