Och jag tyckte mina små nybörjarrabatter var rätt fina. Lite genomtänkta liksom, och med viss ansträngning dessutom. Speciellt höstrabatten, där jag både grävde och byggde.
Men det är ju alltid nån annan som gör allt ännu bättre. M som har grävt fram ett berg i sin trädgård, till exempel. Jag blir svettig bara jag tänker på det; hon har grävt i flera månader. Till skillnad från mig verkar hon aldrig bli trött. Det är när jag ser sånt som jag backar tre steg och återgår till mitt handfallna tillstånd av trädgårdsanalfabetism. Slänga ner några blommor kan väl vem som helst göra, här pratar vi om ett berg. Där det ska bli ett vattenfall. Plus allt annat hon och S gjort i huset och trädgården på mindre än ett år. Var är min hängmatta när jag behöver den?
Sen finns det ju några som bara tar i litet lagom och man tänker i sina bästa stunder att det där skulle jag nog klara av. Om jag verkligen ansträngde mig (dvs tog mig i kragen och satte lite fart). Som Annas örtagård till exempel. Den ser jag fram emot att beundra på plats lite senare i sommar!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar